Född: 1981

Längd: Kortärmat

Erik är en ”nästan färdig” jurist som till vardags delar sin tid mellan att pilla sig i naveln och drömma sig tillbaka till sin tid i Lunds Studentsångare. Eriks stora sånggenombrott skedde när han sjöng Josef Hedars gamla slagdänga Lundagård från AF-borgens tak i bara mässingen inför en busslast japanska turister. Han var under en tid coverband-musiker, hårdrockare och korgosse samtidigt, något som tog hårt på hans självkritik. Sedan dess har han spelat sliskig italienare i AF-musikalen Äntligen, lagt överstämmor åt Glenn Wish på turnéer i Sverige och Tyskland, skojat loss i Karnevalsrevyn, spelat afterski underhållning i Österrike, samt haft en låt med i den Slovakiska melodifestivalen. Nyligen återvände han till musikalscenen som huvudrollen Grant Cable i nyskrivna musikalen Booh! Erik började sjunga i kör strax efter att han lärt sig krypa och har därför blivit både bitter och lönnfet. Å andra sidan har han, utklädd till Emil i Lönneberga, spelat boogie woogie med Robert Wells och, utklädd till Erik Odsell, flörtat med Lill Lindfors. Gillar page-frisyrer och mollackord.

Percy Barneviks bedömning:

Erik Odsell – Rockigt vildjur med rådjursögon.
En mångsysslare med bakgrund i såväl klassisk musik som hårdare rock. Träffsäker i de flesta sammanhang. Entusiastisk som få med känsla för det mesta. För bra för att vara sant? Nej, det vore att ljuga. Det finns en nersida.

Riskprofil: Medel. Presterar bra i alla marknadslägen, med en övervikt åt att dras till snabba affärer och lätta pengar. Kan visa sig ödesdigert.